Svinalängorna

av Susanna Alakoski. Utläst 110102.

Denna fick jag i mitt Pocket & Påhitt-paket i höstas. Och jag har verkligen försökt att inte kolla in någon trailer, eller ens filmaffisch från filmen som ju går på bio nu. För jag vill har en riktig läsupplevelse utan att bli störd av filmen. Och så gillar jag jag omslaget till denna pocketutgåvan. Det ser "scrappat" ut, gilla!
Och boken gillar jag också. Den är så bra berättad. Att allt det hemska kommer mer och mer allt eftersom man läser. Den handlar alltså om Leena som växer upp i ett bostadsområde som kallas Svinalängorna i Ystad under 60- och 70-talet. Hon bor med två syskon, mamma och pappa, katt och hund. Det är fattigt och eländigt. Men alla andra i bostadsområdet har det likadant. Leenas kompisar har också föräldrar som dricker. Jo, de dricker Leenas föräldrar, i perioder. Och dessa perioder blir mer och mer hemska ju längre in i boken man kommer.
En sak som jag tänker på är att Leena i boken, likväl som Martin i Nässlorna blomma, känner sig trygga i skolan. I skolan får de positiv uppmärksamhet som det som de kan och gör. Jag som jobbar i skolan vet att det finns elever som dröjer sig kvar i skolan på fredagseftermiddagarna och innan loven. Kan vara så att det är jobbigare hemma då?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0