Den som vandrar om natten...

av Marianne Fredriksson. Utläst 100706.

Som i flera andra av Fredrissons böcker använder hon också i denna Bibelns berättelser som utgångspunkt. Även om storyn runtomkring, det som kommer från hennes egen fantasi tar allra störst plats. Den som vandrar om natten... handlar om en romersk pojke Marcus, jämngammal med Jesus. Han blir vid sex års ålder blind efter att hans amma Seleme dött. Hon är den ende som visat honom någon omtanke. Inte kärlek, för kärlek har hon gett sin egen son Eneides. Marcus egna föräldrar hatar honom. Den blinde Marcus får då gå i lära hos en man, Anjalis vars far är en av de tre vise männen. Anjalis lyckas få pojken att se igen men det kvarstår ändå ett stort mörker i honom, som blir tydligt när Anjalis måste bege sig iväg efter några år. I boken får man följa Marcus och Eneides uppväxt som efter ett tag tar sig olika utryck. Eneides som blivit älskad från födseln och är en älskvärd och älskande person, och Marcus som med sitt mörker blir en hänsynslös soldat som hatar sin egen fru och barn. 
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om boken. Långa samtal om tro, och filosofi kan jag inte ta till mig. Det är först i slutet när Marcus och Anjalis liv flätas ihop med Bibelns berättelse om Jesus som det blir spännande. Och då tycker jag att boken blir riktigt bra. Jag satt flera gånger och kollade upp stycken i Bibeln för att jämföra. Så visst engagerade den mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0