Midvinterblod
av Mons Kallentoft. Utläst 100902.
Nä, särskilt imponerad av den första delen i Mons Kallentofts årstidsserie om poliserna i Linköping är jag inte. Framför allt är det språket som stör mig. Potetiskt skulle man kunna kalla det. Men jag tycker mest att det påminner om hur jag själv försökte skriva under gymnasietiden. Pretentiöst.
Det som jag gillar är spöket, mordoffret som boken igenom talar till läsaren och till poliserna. Han betraktar mordutredningen och kommenterar lite grann så att handlingen förs framåt.
Sen blir jag jävligt sugen på kexchoklad också. Morr!
Kommentarer
Postat av: Pia
Mons Kallentoft hör inte till en av mina favoriter. Jag har iofs läst alla fyra böckerna i serien om Malin. Jag hoppades kanske att böckerna skulle ta sig men det gjorde dom aldrig.
Trackback
