Lilla Anna Läser

av Joyce Carol Oates. Utläst 110221.

Jag är glad att jag tog mig an denna bok på närmare 900 sidor. Den lämnar mig berörd och med en nyfikenhet om Norma Jean Baker/Marilyn Monroe. Jag vill veta vad som är sant och vad som är fiktion. Berörd som sagt av hennes liv, ständligt sökandes efter sin far, missuppfattad med ett mycket större djup och intellekt än Hollywood-bilden av henne, och ensam så himla ensam. Som jag skrev tidigare vill jag bara krama om henne.
Joyce Carol Oates skriver mycket bra. Jag gillar att hon hoppar två steg fram, ett steg bak i berättandet. Det blir mycket mer intressant än ett rent kronologiskt berättande. Och perspektivet hoppar också från Normas ögon till publikens ögon. Det gör att boken aldrig blir särskilt långtråkig sina många sidor till trots.

Dessutom har jag ju lyssnat på Bokcirkeln i P1 och som jag trodde var det fantastiskt bra. De har dels bekräftat mina tankar och idéer om boken. Som jag har haft någonstans i bakhuvudet men väldigt sällan kan sätta ord på. Sedan har de kommit med en massa infallsviknklar som jag inte haft en tanke på.
Bokcirkeln kommer jag att lyssna på fler gånger, både kommande och någon av de som finns i arkivet.