Tusenskönor
Hon skriver bra, karaktärena är intressanta utan att vara för knepiga. Bra och spännande deckare hela vägen.
En liten hattaffär på hörnet
Ellie börjar dejta en musikmanager, Rory som visar sig ha mindre trevliga sidor. Samtidigt som hon ständigt stöter på Neil, en affärsadvokat engagerad i shoppingcentrat. Hur ska det gå?
Väldigt förutsägbart, präktigt och gulligt.
Behållingen är beskrivningen av hattarna hur man tänker när man designar en hatt till ett specifikt tillfälle och till en speciell person. Och så blir jag sugen på att åka till Dublin.
Paganinikontraktet
Revolt
Den sista delen av hungerspels-triologin var en bevikelse tycker jag. Inte alls lika spännande som de två första böckerna. Sen tycker inte jag att krig är så roligt att läsa om heller. Nu väntar jag mest på filmen som ska ha premiär i mars 2012.
Sista andetaget
Det har gått några år sedan Vargtimmen. Paddy har en son och en framgångsrik karriär. Hennes före detta pojkvän har blivit mördad och spåren leder mot IRA. Boken är intressant om hur uppdelat det är mellan katoliker och protestanter i Skottland.
Djur
Mörker ta min hand
Varför har jag börjat läsa denna serie med hiskligt våldsamma böcker? Varför la jag inte av efter första boken?
Jag frågar mig...
Blind lydnad
Men som vanligt kommer det att bli kul att träffa bokcirkeln och höra vad de tyckte om boken.
Lilla stjärna
Jag har hållt för öronen och ropat bingo, bingo varje gång jag har hört talas om denna bok. Ville inte veta någonting alls, ville inte ha några förutfattade meningar om den. Men det har jag haft ändå. Trodde att den skulle vara toppenbra. Och det är den, den är tokbra. Typ en av de bästa böcker jag läst.
Vårlik
Fyra årstider - fyra böcker. Nej, det har visst kommit en femte bok i serien. Och jag är väldigt sugen på att läsa den nu på en gång. Men jag är också lite besatt av att äga alla böcker i pocketformat, så jag kommer att vänta.
Men den fjärden boken nu då. Vårlik. Supersnyggt omslag, igen. Jag gillar att de döda pratar, igen. Malin Fors dricker tequila, nej faktiskt inte. Men hon har anledning till det för saker händer i hennes familj. Och det är just det jag gillar med hela serien. Själva berättelsen om Malin Fors, hennes familj, älskare, alkolism och hennes besatthet i fallet Maria Murvall. Men själva deckarhistorian i Vårlik är inte särskilt bra.
Vargtimmen
Dumskallarnas sammansvärjning
Fatta eld
Jag har mest sysslat med min andra hobby på sistone. Inte har det blivit så mycket läst. Men Fatta eld tog jag mig igenom här i veckan. Det här är allså den andra boken om framtidslandet Panem, där invånarna i distrikten ska kuvas med facistisk makt och hungerspel. Den är nästan lika spännande som första boken och jag väntar förstås på att tredje delen ska komma i pocket.
Edward Finnigans upprättelse
Läslusten är tillbaks. Skönt! Och det var denna boken som gjorde mig sugen på att läsa igen. Kanske inte så spännande och slutet var förutsägbart. Men väldigt intressant om USAs rättssystem och dödsstraff.
Till dess din vrede upphör
"I alla mina böcker visar sig de döda" skriver Åsa Larsson i ett tackord i slutet av boken. Va, har de gjort det i de tidigare böckerna i serien? Det har jag inte tänkt på. I denna fjärde boken är det i alla fall väldigt tydligt.
Men det blir aldrig riktigt spännande tycker jag. Helt ok, inte mer.
Den oskyldige
I Den oskyldige är det en vanlig människa, alltså ingen polis som har huvudrollen, fastän det är en deckare. Och jag brukar gilla sådana böcker. Men denna, nja. Huvudpersonen Matt har blivit dömd för dråp och har avtjänat ett flerårigt fängelsestraff. Men nu ett antal år senare har han återvänt till samhället, har jobb, fru och barn på gång. Men så fort han hamnar i någon typ av trubbel blir han ju genast misstänkt på grund av att han är tidigare straffad. Den handlar om huruvida man kan sona sina gamla synder eller inte. Ganska intressant.
Boken knyts däremot ihop på ett alltför krystat sätt tycker jag.
Den förlorade symbolen
Boken handlar till stor del om frimurarna. Det var lite intressant att läsa eftersom jag besökte deras lokal här i Karlstad för drygt ett år sedan när de delade ut stipendier. Jag fick även en liten rundvandring i lokalerna, det som var öppet för icke invigda.
Blonde del 5
Joyce Carol Oates skriver mycket bra. Jag gillar att hon hoppar två steg fram, ett steg bak i berättandet. Det blir mycket mer intressant än ett rent kronologiskt berättande. Och perspektivet hoppar också från Normas ögon till publikens ögon. Det gör att boken aldrig blir särskilt långtråkig sina många sidor till trots.
Dessutom har jag ju lyssnat på Bokcirkeln i P1 och som jag trodde var det fantastiskt bra. De har dels bekräftat mina tankar och idéer om boken. Som jag har haft någonstans i bakhuvudet men väldigt sällan kan sätta ord på. Sedan har de kommit med en massa infallsviknklar som jag inte haft en tanke på.
Bokcirkeln kommer jag att lyssna på fler gånger, både kommande och någon av de som finns i arkivet.
Blonde del 4
av Joyce Carol Oates. Delvis utläst 110220.
Jag tänker skriva mer om boken när jag läst den femte och avslutande delen.
Men jag gillar Oates Marilyn Monroe. Jag vill bara ta henne i min famn och ge henne en stor kram.
Blonde del 3
av Joyce Carol Oates. Delvis utläst 110217.
Jag inser att jag inte kan läsa en inbunden bok som är så himla tjock. När jag tillslut lyckades hitta boken i pocketformat (hela 2 kr gav jag för den på Röda Korset) kunde jag komma vidare. Då går det att ha med sig boken på bussen/tåget och läsa på resorna till och från jobbet.
Jag inser också att jag inte har förmåga att läsa flera böcker samtidigt. Det ska jag sluta med omedelbart.