Lyckan, kärleken och meningen med livet

av Elizabeth Gilbert. Utläst 100830.

Ikväll har jag varit på bokcirkel hos Marija. Planen va att jag skulle ha tagit med mig kameran och fotat lite. Men på grund av regnväder mellanlandade jag inte hemma och fick därför inte med mig kameran. Vi hade lite uppehåll över sommaren men annars träffas vi en gång per månad. Vi har tre regler för vilka böcker som vi väljer.
1. Ingen får ha läst boken innan. Åtminstone ingen som är med när boken presenteras. Därför blir det oftast nyare böcker som väljs.
2. Boken måste finnas på pocket.
3. Max 350 sidor. Denna regel tummar vi lite på ibland.
Nu var det alltså Lyckan, kärleken och meningen med livet som vi läste över sommaren. Denna bok skulle jag verkligen inte välja själv att läsa. En av de roliga grejerna med att vara med i en cirkel är att man får läsa sådant som man själv inte skulle ha valt. Ibland kan det ju också vara den trista grejen med cirkeln. Sökandet efter meningen med livet är inte min tekopp.
Boken handlar om författaren som gjorde en ett års resa, fyra månader vardera i Italien, Indien och Indonesien. Italiendelen blev jag mest förtjust i. Jag var nämligen där två veckor i våras. Vissa delar av boken låg jag i sängen och läste högt för min sambo. Det handlade om glass och om pizza. Ljuvligt!
I Indien befinner hon sig på ashram. Hon mediterar, ber och mässar obegripliga sånger. Jag kan verkligen inte ta till mig sånt här. Lite, lite grann intressant.
På Bali, Indonesien avslutar hon sin resa med att studera för en medicinman och förståss så hittar hon kärleken. Vilket vi tyckte va ett lite väl amerikanskt sockersött slut. Men nu är det ju visserligen historien sann (hur sann nu en skönlitterär bok kan vara).
Boken har blivit en jättesuccé i USA och Marija som valde den såg en intervju med författaren på Oprah. Boken kommer ju också ganska snart på bio med Julia Roberts i huvudrollen. Vi pratade lite om varför den blivit en sådan hit. Alla som va där va rätt överens om att boken fick en 4:a på våran 6-gradiga skala. Svag 4:a från mig. Även om jag inte tycker att alla diskussionerna i boken är intressanta så är den ändå skriven på ett underhållande sätt. Men någon av våra manliga medlemmar va inte där och det hade varit intressant att höra deras synpunkter också.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0