Liftarens guide till galaxen
Det är en fin gräns mellan genialitet och galenskap. Vilken sida denna bok ska hamna på har jag ännu inte bestämt mig för. Jag borde ha läst denna bok när jag först hörde talas om den. Om det va på högstadiet eller gymnasiet kanske. Då hade jag nog uppskattat humorn mer. Och stundom är den faktiskt riktigt rolig och underhållande och intressant. Och stundom får jag en obehaglig krypande känsla i kroppen. Som om jag bara vill kasta ifrån mig boken och klia mig själv över hela kroppen och på insidan också ifall jag kunde.
Jag placerar den på sidan för galenskap. Det enda bra var kommentaren om snyltlöken...
Jag läste ut alla fem böckerna för ett tag sen. Och jag tycker att man kan hoppa över de två sista böckerna för de är verkligen: hur tänkte du då?
Har du bara läst första eller alla?
