Det röda rummet
Baksidetexten på denna boken är skriven av någon som inte har läst boken skulle jag tro. Den handlar om en psykiatriker, Kit som i sitt arbete har blivit attackerad av en man, Michael och nu har hon ett långt ärr i ansiktet. När hon återkommer till jobbet från sin sjukskrivning får hon chansen att sätta dit Michael. Han är misstänkt för ett mord och Kit ska hjälpa polisen med psykiatrisk bedömning. Men hon tror till skillnad från polisen inte han är skyldig. Att Kit då slits mellan en önskan att göra det rätta och hämndbegär, det är inte sant. Det handlar boken inte alls om. Hur som helst så engagerar hon sig i fallet och får polisen in på andra tankar, om än med viss möda.
Det jag gillar med Frenchs böcker är att de är som deckare, men fallen inte beskrivs från polisens perspektiv. Fast i Det röda rummet stämmer det bara nästan. Jag kan rekommendera böckerna De levandes rike, Nära dig och Och så log han... De utgår mera från offrens perspektiv och känns därför mer intressanta.
Läs ut-utmaning
4 utläst 8 olästa
Skynda, kom och se
Denna boken läste vi i min bokcirkel för något år sedan. Jag fick inte boken läst och var heller inte med på träffen då boken diskuterades. Så jag har inte alls fattat vad jag gått miste om. Detta är en underbra bok. Så bra på många sätt. Den berättar om 30-talets ideal om rashygien från en annat perspektiv än vad man är van vid. I centrum står en grupp dvärgar. Glauer och Ka som tar sig från New York till ett Europa som de tror ska vara en värdigare plats att leva och arbeta på. De träffar Nelly som inte bara är dvärg utom dessutom mulatt och har en puckel på ryggen. Och Verner, världens minsta man. Men Tyskland år 1933 är inte riktigt vad de tänkt sig.
Detta är en bok om att vara människa. Läs den!
Läs ut-utmaning
3 utläst 9 olästa
Blodsarv
Jag har tidigare läst Minas böcker Död i Garnethill, Exil och Den sista utvägen. De utspelar sig i Glasgow och så gör även denna som är starten på en triologi den också. Blodsarv utspelar sig på tidigt 80-tal. Efter att ha läst dessa böcker känns Glasgow som helvetet på jorden. Mina är jättebra på att beskriva en gråkall, fattig stad. Strumpbyxorna är våta, de kliar. Alla är jävliga och inte ens huvudpersonens familj är särskilt trevliga. Huvudpersonen är Paddy Meehan, 18 år och springflicka på en tidning. Men egentligen vill hon bli riktig journalist. Detta är något som inte faller sig väl med hennes katolska familj och fästman. De vill förstås att hon ska gifta sig och föda barn. Karriär är uteslutet.
En liten pojke mördas brutalt och ett par tolvåriga pojkar misstänks för att ha begått mordet. Paddy tror inte riktigt att det kan ha gått till på samma sätt som polisen tror och hon börjar undersöka fallet närmare.
Jag gillar deckare som inte har en polis som huvudperson och så även denna boken.
Läs ut-utmaning
2 utläst 10 olästa
Mörker och blåbärsris
Efter att ha kollat lite mera noggrannt i bokhyllan är det 12 böcker som jag någon gång börjat läsa men inte läst färdigt. Ja, eller 11 st nu då. Det irriterar mig att jag inte har läst ut dem. För det är inte av anledningen att de var dåliga. Sådana har jag också i bokhyllan och de är inte medräknade här. Utan det handlar om att jag själv har varit för ofokuserad för att kunna läsa. Så jag har gett mig själv utmaningen att läsa ut dessa, omedelbart!
Först ut: Mörker och blåbärsris av Kersin Ekman. Började på den i gymnasiet, lade av. Köpte den på en bokrea för ett antal år sedan men sedan dess har den stått oläst i hyllan. Men jag gillar boken! Den handlar om ett antal människor i en by i Norrland. De är arbetslösa/ströjobbar. De har tråkigt. De super. När gubben som har byns affär dör och de tar över denna får de tillgång till en massa socker och jäst. Hmm... vad kan man tillverka då? Hela hembränningsförfarandet är rätt gulligt till en början. Men fy fan vad de super, som värsta tonåringarna. De blir fulla, otrogna, svartsjuka, hysteriska och deprimerade. Allt går mer eller mindre åt helvet och på härlig dialekt.
Läs ut-utmaning
1 utläst 11 olästa
Fru Björks öden och äventyr
Som läsare inser man att herr Björk och Börje är som pest och kolera. Men fru Björk bestämmer sig för att ta Börje tillbaka, med alla medel. I hennes äventyr med detta hejar man delvis på. Jag tycker att det är fantastiskt kul när hon klottarar på de fina antika stolarna med spritpenna. Men sen så går hon alldeles för långt och man betraktar det hela på avstånd. Man vill att det ska ordna sig för henne. Men det gör det förstås inte.
Odjuret
Min mamma försökte få mig att läsa denna bok för flera år sedan.
-Den handlar om en fruktansvärd pedofil och mördare som rymmer från fängelset. Och polisen måste få fatt i honom innan han begår fler övergrepp. Bla bla bla...
Och jag totalvägrade. Nej jag vill inte läsa om en massa hemskheter.
Men det va då.
Och jag undrar lite vilka knäppisar det faktikt är som läser om sådana här fruktansvärda brott. Sen kommer jag ju på att det är jag själv. Men boken är spännande och intressant. Det mest intressanta är ändå att få en inblick i svenska fängelser och förhållanderna där. Boken berättas ur många olika personers perspektiv, något som både blir mycket intresant men också ganska rörigt.
Främlingen
Restaurangen vid slutet av universum
Delvis är den helt hopplös. Bara staplande av ord på varandra. Men emellanåt belyser den på ett roligt sätt hur knäppa vi människor verkligen är. Dålig och bra, blir sådär alltså.
Ormens väg på hälleberget
Först fattade jag absolut ingenting. Jag blev grinig och ville kasta boken i väggen. Men sen tog jag ett djupt andetag, bläddrade tillbaks från början och läste på ett annat sätt. Jag var tvungen att tänka texten på ett annat sätt i huvudet för att det skulle funka. Och då... Vilken fantastisk bok!
Den handlar om en fattig familj i Västerbotten på 1800-talet. De har inte råd att betala sina skulder och blir då utnyttjade av handlaren i byn. Den är riktigt skrämmande om fattiga människors utsatthet och jag blir mycket engagerad i familjen när jag läser. Boken är skriven på tidstypisk dialekt vilket gör den väldigt speciell.
Rekommenderas!
Alfahannen
av Katarina Wennstam. Utläst 101107.
Jag gillar Wennstams böcker jättemycket. Det är så befriande att hon faktiskt tar ställning, att det inte måste vara så himla objektivt hela tiden. Alfahannen handlar som alla Wennstams böcker om mäns våld mot kvinnor och om maktstrukturer i samhället och just i detta fallet om filmbranchen. Detta är den avslutande delen i en triologi. Men jag har läst på hennes hemsida att hon ändå kommer att spinna vidare på några av personerna i kommande böcker. För om boken verkligen ska vara en avslutning så blir den inte ordentligt ihopknuten på slutet. Jonas Wahl som första boken Smuts handlar om och som återkommer i denna boken. Ja, men hur gick det med honom och hans problem egentligen? Dödergök är ändå den bok i serien som är mest spännande. Att Alfahannen kallas spänningsroman känns inte riktigt rätt.
Men jag rekommenderar alla att läsa Katarina Wennstams alla böcker. Både dessa och hennes tidigare reportageböcker.
Mördaren ljuger inte ensam
Bryggan
Denna bok var ett interaktivt projekt som Karin Wahlberg gjorde i samarbete med lokaldelen i våras. Man kunde läsa första kapitlet på nätet och sedan var man tvungen att lösa nån grej på lokaldelens hemsida för att få tillgång till fler kapitel. Om jag fattat saken rätt så var den inte interaktiv på det sättet att läsaren fick vara del av själva bokens framväxt.
Hur som helst så fick jag denna lilla bok gratis nån gång i somras. 58 sidor.
Men det är för många olika personer och vinklar för 58 sidor. Både barnen som ser nåt mystiskt i början av boken, polisutredarna och själva gärningsmannen får komma till tals i berättandet. Som vanlig bok funkar den inte.
Fidel Castro
av Anne M Sørensen. Utläst 101104.
Är man inte speciellt intresserad av politik är detta inte någon särskilt bra bok. Berättandet är kronologiskt från Fidels uppväxt, genom revolutionen och Fidels många år vid makten på Kuba fram till 2007 då boken är skriven.
Jag tycker att sättet som boken berättas på inte gör historien intressant.
Nästa vecka har vi bokcirkel om denna bok. Jag misstänker att vissa andra i cirkeln gillar den mer än vad jag gör.
Sommardöden
Jag va inte särskilt förtjust i den första boken Midvinterblod, om Malin Fors vid Linköpingspolisen. Men jag hade ju köpt de tre första i serien, de som kommit på pocket. Så då läser jag vidare. Och denna är enligt mig betydligt bättre. Jag tycker inte alls att språket besvärar mig lika mycket. Jag tycker att det passar in.
Det är den varmaste sommaren i Linköping någonsinn. I skogarna runt staden härjar bränder. Och en mördare och våldtäktsman härjar i staden. Utredningen går inte framåt. Poliserna är svettiga och trötta i huvudet. Värmen är för krävande. Sättet som Kallentoft berättar på passar väl med själva storyn. Och slutet är jättespännande!
En drink före kriget
Ängelns lek
Kärlek, vänskap och choklad
Jag hade hoppats att denna andra boken i serien om Isabel Dalhousie, filosof från Edinburgh skulle vara bättre än den första. Men tyvärr så tycker jag inte det. Handlingen är ganska tråkig och jag blir inte engagerad. Isabel träffar på en man som genomgått en hjärttransplantation och har konstiga syner efteråt. Hon börjar undersöka saken närmare. Hela den storyn är bara så konstig tycker jag. Likaså storyn med italienaren som Isabel träffar. Jag fatttar liksom inte meningen med historien. Men det finns ändå något mysigt med dessa böcker som gör att jag förmodligen kommer att läsa nästa bok i serien också någon gång. Framför allt är det nog diskussionerna mellan Isabel och hennes hushållerska Grace.
Sen återstår frågan - McCall Smith, ska jag placera boken under M eller S i bokhyllan?
The heroin diaries
Vi träffades igår, totalt åtta personer för att käka mat och snacka om boken. Och lyssna på Mötley Crüe då förståss. Alla var ganska överens om att det var en bra bok och det fanns mycket att prata om.
Boken är Nikki Sixx dagbok från 1987, varvat med kommentarer från honom själv och från de som var med. Han skriver om sitt missbruk av alkohol, piller, kokain, heroin och sex. Om känslan att vara beroende, om att ljuga för sig själv och om att ständigt försöka ta sig ur missbruket. Det handlar om dåliga relationer nu och i hans barndom. Det handlar om musik, skivinspelning och turnérande. Allt som oftast hamnar han i sin egen garderob, neurotisk med ett hagelgevär.
Förståss är det väldigt skrämmande läsning. Hur i helvete överlevde människan? Men den är också ganska rolig mitt i all missär. Dagboksskrivandet är delvis bra, han skriver inte dåligt på något sätt. Och delvis får jag feeling av Berts dagbok, lite hej hej leverpastej, liksom.
Tillslut kommer sanningen fram? Krönika av Jonathan i NWT.
Mamma, pappa, barn
Man får även en fortsättning på polisernas privatliv, det som jag gillade mest med förra boken. Jag vill veta hur det slutar, nu!
En mörkrädd pojke
